Jag fick besök. Plötsligt när jag talade i telefon så stövlar en person in utan att knacka på. Och jag till att ropa. Hallå, hallå. Inget svar. Ett tag tänkte jag “är det Carl Jan som är här”. Jag sa till Eva i andra sidan luren att jag måste lägga på. Men det var långt ifrån Carl Jan.

Det var denne Torgny, som jag fått höra om genom Kjell på jobbpoolen. Att människor är så olika ändå. Man märker det i handslaget bland annat. Han hade snälla ögon och jag kan väl hoppas att det kan gå bra med honom. Han står långt, långt ifrån teaterns värld och jag hoppas inte att den ska skrämma slag på honom. Han verkar vara en sådan person som livet farit fram hårt emot. Och han darrade lite på hand. Försökte vara vänlig mot honom, men det kan tänkas att det tar sin tid innan han kommer över den första förskräckelsen. Han hade snälla ögon, och det är det jag får gå på.
I går var det uppvaktning av Karin A som fyllde år. Riktigt roligt och trevligt var det där hemma på Rådstugugatan. Rätt mycket klackarna i taket, fast inom rimliga gränser ändå. Och det var som vanligt förfärligt roligt med de tre döttrarna. Vilka tjejer det är. Ja Limpan var hemma med och det är ju inte var dag jag får se henne. Denna självklarhet som hon uppbär är fantastisk. Självklar. Den kommer hon kunna klara sig långt på i livet. Johannas ögon spelade som vanligt, det är bara bus och flams i dem. 
Teaterföreningen hade årsmöte därtill. Berit E satt ordförande och gjorde det med den äran! Slutade med att läsa lite från Fanny och Alexander, Jarl Kulles repliker om teatern och den lilla världen. Jag började gråta, tyckte att Berit gjorde det så starkt, så innerligt och så på rätt plats. Underbara Berit, tack för det du gör. Ny styrelse, vi har fått en ordförande, Anna Bergren. ÅÅÅÅÅÅÅÅ så bra. Det kommer blir ordning och reda på det här.