Livet går upp och ner. Rejält. Vissa saker drar mig ner i en massa tröttsam huvudvärk där vetskapen om att jag måste lösa situationer dränerar mig på energi.
Jaha, då blev det avslag på en av våra ansökningar. Den från Sparbanksstiftelsen Bergslagen. Visserligen var jag rädd för ett nej men jag kunde ana det. Nu har vi det på papper, så nu vet vi att det är så. Krona är krona, det har jag blivit varse genom alla år. Man måste vara otroligt rädd om pengar när man aldrig vet hur de ska räcka till.
Det är bara att jobba på så att vi gör en kanonföreställning så att folk vill komma och se.
Måste skicka ett sms till en av föräldrarna. Misstänker att det blir ett avhopp av ett barn och då får vi jobba på det också.
Nåväl, glädjeskuttet idag det var ju repetitionerna. Hej och hå vilka kliv vi tog framåt. Och så roligt det var. Intensivt, analytiskt och samtidigt rörigt på ett positivt sätt. Hela den första långa scen 1 kunde vi dela upp i smådelar så att man förstod vad som är vad. Efter mitt textpluggande var det mycket som satt, dock inte allt.
Nu får vi snart besök – ska skriva om det sedan. Det är en son till en riktig revykung som kommer för att berätta för oss! Mycket spännande!!!