Har hunnit med en skogspromenad medans jag pluggade text. Det tar tid för mig nu att få in mina repliker och Johans förhöjda språk i pjäsen à la Söderberg är inte lätta. Men det är bara att jobba, jobba, jobba. Om jag slipper för mycket att ta ställning till och för mycket att göra runt omkring så går det bra.
Musikrep idag också, med Anja. Det är så roligt att denna solstråle är här igen, att hon är med på sin cello. Det är en glädje att se henne när hon är med på scenen. Hon är så inlevelsefull.
Det där distanserade draget som Söderberg har är inte så tilltalande. Men det gäller att också hitta sidor i en roll som man inte uppskattar. Nu tänker jag på scen 7. Om jag kompletterar med scen 6 och dess innehåll så är det bra.
En tystnad har för tillfället brett ut sig och den är välgörande. Behöver tystnaden ibland som får bli som sammet som smeker min själ.