Med risk för att bli tjatig.
Det är så oerhört roligt att spela VILL HA DIG. Jädrans i min själv vad det svänger om föreställningen. Igår och i förrgår gjorde vi en kanonföreställning igen, som jag uppfattar det. Dragan var väldigt förtjust och sa att vi hade en så bra timing. Fina fina applåder från publiken. Fina fina lovord utanför. Ja då är det lite kul att leva. Bara två föreställningar kvar!!!!!
Men trycket är högt nu. Både högtryck och tryck i arbetet. Jag blir oerhört slut av att både repetera och att spela, har svårt att hålla isär och svårt att koppla över från det ena till det andra. Men jag försöker lära mig och försöker göra pausen mellan 15 och 17 mycket tydlig. Det är viktigt att maten fungerar då, att vi inte behöver lägga ner massor med tid på det.
Det är tidiga mornar för mig, men det gör inte så mycket, framför allt inte när det är vackert väder som idag. Stillheten över sjön, att få sitta ute på Verandan och läsa tidning och sedan plugga text kompenserar en trötthet. Stillheten är viktig, friden i det fallet. Nu har jag ju även kommit igång med mina morgonbad. Det blir mest att jag går ner i sjön och doppar kroppen. Skräcken sedan två år sedan när jag var fullständigt övertygad om att jag skulle drunkna sitter kvar, känner hur en panik som är förknippad med det minnet hela tiden vill välla fram. Det är en riktig ångest.
Rösterna börjar höras här i huset. Folk börjar vakna. En ny dag börjar.