Från min loge i en lagård – Sånger från Landet Stadra

Stockholmsföreställningarna av Från min loge i en lagård är nu gjorda. Jag klappar mig lite på kinden. Och jag sitter och försöker få tillbaka en bra andning, jag låter axlarna sjunka ner. För en gång skull säger jag att det är tillåtet att vara ledig, att man bör vara ledig. Den senaste tiden har varit så hektisk och även så påfrestande på kroppen att just denna vila känns nödvändig. Jag tänker på pappa, han propagerade för att man skulle ta vara på ledighet också (kära nån, det är tolv år sedan snart sedan han gick bort).

Nu är föreställningarna på Pygméteatern avklarade och spelade. Jag sammanfattar i mitt inre, kontemplerar och funderar.

Första föreställningen var fantastisk. Publiken skrek av skratt så fort jag kom in på scenen.  Det var bara att dansa med. Jag var fruktansvärt taggad och det var en verklig fröjd att spela. Igår var det inte lika många i publiken, och de var väldigt tysta. Det var nästan skrämmande. Tänk att en publik i samspel med aktör är så omöjliga att avläsa. Jag är inte riktigt riktigt förlöst från igår med det får vara så. En av de stora upplevelserna av att ha spelat här är att alla kommer och säger att jag sjunger så bra, att jag har en så bra röst i detta sammanhang. Det är oerhört glädjande. Och det har varit, och det är, underbart att få sjunga i mic. Det är en stundtals en befrielse, att kunna få nyansera och hitta tonen på ett just sätt.

Tänkte på raden i Till en näktergal i Malmö ”Jag mötte vänner i så många länder”. Så många bekanta, så många vänner som har varit där. Och det är nu ett hav av blommor som jag ska ta med tillbaka till Nora. Släpigt men jädrans roligt. Det är så många som varit där: Staffan, Marika, Anita, Bengt, Hasse, Gisela, Karin, Roswitha, Lennart, Olivera, Liselotte, Håkan, Annmari,Sara……….. Och många många fler.

Kalven Birger står och väntar på att föreställningen ska börja.

Nu ska jag insupa staden lite grann. Vid tvåtiden ska jag träffa Bodil och dricka kaffe med henne. Mycket trevligt, jag ser fram emot det. Det enda arbete som väntar idag är ihopplock på Pygméteatern så att Rune när han kommer från sin föreställning, och jag kan lasta bussen.