Sovit förfärligt dåligt. Nu kommer oron som stora svallvågor över mig. Jag försöker tvinga mig att sova men tankarna väller in som Atlantens bränningar.
Det är som mest intensivt nu. Alla är här. Loa för ljus, Anna för mask, Märta för scenografin och för kostymen. Vi ska ha på oss scenkläderna, kunna hantera klädbyten, klara av mask och rekvisita, känna och förstå ljus, kunna hantera mic. Det är alltså mycket.
Igår provade jag för första gången en helt ny Ivar, språkmässigt. Jag talade rikssvenska med en skånsk satsmelodi. Sådär som folk faktiskt låter när de kommer från Skåne men bor upp i landet och försöker få bort dialekt men den skiner igenom likafullt.
Jag är oroad för Stadras ekonomi. Just nu skulle jag inte behöva tänka på det också, det är ju nog med allt som handlar om produktion och mitt rollarbete. Ibland säger jag bara jaja, och blir nästan uppgiven. Jag hoppas att jag har kraft att tänka framåt för Stadra, men ibland tvekar jag. Bland annat är det detta med ekonomi.
Nu väntar dock en som vanligt intensiv dag. Framåt, som undertext, som vanligt. Framåt.