“Aldrig på en söndag” med Melina Mercouri kommer upp i huvudet. Hennes lite hesa stämma, intagande som den.

Det är söndag mitt på dagen och jag har vaknat till liv. Detta blir en av mina få lediga dagar och den vill jag ta vara på såsom ledig. Däremot kan jag tänka mig att läsa manus.

Vi gjorde en alldeles, alldeles utmärkt föreställning igår. Det är en njutning att spela ihop i denna ensemble, vi är kamrater som bär varandra. Vi skrattar och lyssnar in, vi låter alla få plats. Det var en av grundbultarna varför jag och vi ville ta upp föreställningen igen.
Sedan hoppas jag att fler upptäcker denna föreställning, att det skulle bli rejält med folk.
I morgon börjar så äventyret med Den fjärde rosen här på Stadra. Efter repetitionerna i Stockholm ska vi upp på vår egen scen. Då får man ju uppfattningen om rummet, vilket ett repgolv i Stockholm har svårt att ge. Jag behöver rum, jag behöver repa på golv för att finna scenerier och för att börja få in text. Tack och lov kommer Ola kunna stötta upp mig med text, som sufflör och att han kan jobba med textinterpretation utanför rummet. Ett digert arbete väntar.
Rune och jag ska nu göra en tur, kanske in till Marieberg. Sedan kanske det blir en rulle med dvd eller vhs hemma hos mig. Framförallt behövs dagen för vila, för att pusta ut, för att skapa rum för det nya som komma skall.