Det har snöat så mycket att jag inte bryr mig om att skotta, förrän det blir uppehåll. Det var ett resolut beslut, tycke jag själv i alla fall.
Fredagens biosejour påverkade mig djupt. ”En enda man” med Colin Firth, denne gudabenådade skådespelare. Jag blir liksom förhäxad av att se honom, och vad jag förstår har han fått utnyttja till fullo det han är så skicklig på: att spela i tystnader, fylla i. Att se honom i en scen, där han från ett nollställt ansikte i en closeupp sedan får följa honom in i smärta och där tårarna flödar. Det är magi. Från ett ingenting till ett allt.
Han är en av mina absoluta favoritskådespelare och jag har gillat honom ända sedan Stolthet och fördomar gick på tv.
Möte med Dragan Popovic. En sådan bra man. Detta kommer bli en höjdare att ha honom med i sommar, jag gillade honom ända från första stund. Mannen verkar ju kunna allt. Köra ljus, ljud, fotografera, var civilingenjör, kunna ta hand om barn.
Idag fick vi igenom vår ansökan hos Adolf Lindgrens stiftelse till fullo. Och jag är så glad, så glad för det. Hurra. Gudarna har hittills varit vänliga, måtte det kunna fortgå.