Sång på Stadra Sommarscen:

Rikard Wolff och Niklas Sundén – det har varit underbart alla gånger Rikard gästat oss foto Magnus Wetterholm
Magnus Wetterholm från Sånger av Jacques Brel foto Elizabeth Franzen
Bojan Westin från Eufori eller Sommar-
nattens leende foto Lars Hulth
Agneta Danielson från Den ljufva tiden, Ylva
Eggehorns första pjäs för oss foto Kajsa Grebäck

En omtöcknad dag. Jag har varit som i en dimma. Långa stunder har det gungat och jag har fått sova, sova, sova, sova. Vet inte vad det är med min kropp.

Johans pjäs är bra. Dock behövs det lite till. Jag uppfattar det just nu som att han bespetsar sig på vissa karaktärer. Jag var road när jag läste och man kan klart se att varifrån han har inspiration. Detta blir mitt hopp, att pjäsen ska växa fram till något som angår och roar. Jag har ju bara läst första akten ännu.
Såg sista delen av Stjärnorna på slottet. Det är väl en form av program som passar mig väl, jag njuter av att få ta del av deras historier och jag uppfattar det som att jag får komma nära dem. Det finns en slags öppenhjärtlighet över deras samtal. Idag var det Tommy Körbergs tur. Riktigt omtumlande och mycket generöst. Varje människas röst är som ett fingeravtryck, unikt. Det finns inte en röst som är lik en annan. Vad är det då som får en att fångas och darra till lite när man hör en röst. Som i detta fall med Tommy Körbergs röst. Eller som med min absoluta idol, den störste av dem alla – Jussi Björling.
Underbart när Körberg berättar om hur Astrid Lindgren ber honom sjunga “Jag är fattig bonddräng” direkt in i örat på henne, lite svagt sådär, medans de är på fest. Vilken bild! Kommer ihåg när vi bytte texter med varandra i Ronneby. Han fick tag på Ninas De skenheliga och Flamländskorna.
Ska försöka ta mig samman och arbeta mer i morgon. Jag har bara inte orkat idag. Ska snart gå och lägga mig igen trots att hon inte ens är halv tio.