Idag fick jag tag på Kerstin Kalered på Östgötateatern. Det var inte så långt samtal men ack så kärt. Så roligt att hålla kontakt med den teater där jag jobbat och som ligger mig så varmt om hjärtat. Det är ett sätt, att fara ner och hyra kläder, som gör att kontakterna kvarstår. Tänk vi har kunnat hyra kläder från teatern sedan 1999, när vi gjorde Wallinföreställningen. Så mycket kläder det har varit. Glömmer väl aldrig min rock i Hjalmar Bergman, den där turkosa, som fick mig att känna mig som en rockstar. Rocken gav karaktär, och en hållning som var sagolik!
Det är nu nyplanterat i urnorna på Stadra. Blev riktigt riktigt vackert, pelargon i mitten och lobelia vid sidan om. När den växer ut och börjar hänga ner från urnorna kommer det blir riktigt njutningsfullt.
Jag har kvar att få i ordning i huset lite till. Innan söndagen. Sedan förändras ju livet, när vi startar att repetera. I kväll har jag min sista träff med barnen. Vi ska försöka få till en prolog har jag tänkt. Men det är svårt när alla inte är med. Jag har fått veta att Neryse och Amber inte kommer. Svårt. Men vi får göra vårt bästa ändå. Förutom prolog, som jag vill ska ske från en vagn, så har jag skrivit till repliker för barnen att använda när publiken kommer. Repliker som ska vara riktigt sorgliga med en glimt i ögat.
Solen vräker ner idag. Fullständigt underbart tycker jag. Dörrarna till teatern är öppna, för att få in luft och frisk luft.