Inte skrivit på några dagar. Det har inte gått på grund av arbetsbelastning och för mycket folk som varit här.
Nu är Den fjärde rosen slutspelad. Det är med stor sorg i hjärtat man lämnar en produktion. Det är också ofattbart att det är slut. Så mycket energi, sådan intensitet, sådan glädje, sådan vilja, så mycket espri. Allt vårt jobb avslutas i och med att sista repliken är sagd, och den sista bugningen inför publik är gjord. Det finns inget så tomt som att gå runt i en färdigspelad scenografi. Allt det som varit levande förut blir plötsligt dött. En samling tygstycken, träbitar, lite skinande färg och några möbler som står där till ingen nytta.
Jag vet. Jag vet att det tillhör teaterns själ. Det är teatern förutsättningar. Likafullt har jag så svårt att vänja mig. Det hör också ihop med att jag går kvar här, alla andra far iväg, men jag är kvar vid platsen. Det enda att göra är att sätta upp en motbild. Inte vill jag gå här med kamraterna i 27 år, varje dag, år ut och år in, och spela vidare. Vi skulle hata varandra tillslut. Det måste sluta någon gång, och nu har vi slutat med flaggan i absolut topp!!!!
Nytt väntar, som jag också längtat efter: Trollerifestivalen Simsalabim. Vår sista programkväll, den med Lotta och Mikael Ramel.
Idag kommer trollisarna. Robert ska hämtas vid tåget lite före fyra. När Malin och Markus kommer vet jag inte exakt. Får ringa dem och kolla. I morgon repetitioner, likaså på torsdag på dagen. Föreställningar torsdag kväll, fredag dag, och fredag kväll. Roligt roligt roligt. Jag får återkomma.