Paris var underbart. Jag trodde inte jag skulle falla pladask på det sättet som jag gjorde. Men visst. Woops. När jag stod på Place de la Concorde så hissnade det lite därför att vyn är så mäktig. Det är klart, alla dessa stora metropoler får en att gå igång. Berlin förut, ojojoj! London likaså.
Men nu var det Paris som gällde. Att få bilder, att nosa, att få något på näthinnan, att försöka förstå en aning, att njuta lite. När nu Den fjärde rosen till stora delar utspelar sig i Paris så tycker jag att det är viktigt att vara där och just uppleva plats, stad, luft, färg.
Så, utanför Rue de Fleur 27 där Gertrude och Alice bodde. Kika in genom glasrutan i porten (så trötta de måste vara på alla som kommer dit för att kika in). Vid graven på Père Lachaise. Gertrudes namn på ena sidan, Alice på den andra. Som på alla judiska gravar ligger det små önskestenar där. Till och med ett utrivet blad ur Alice B Toklas självbiografi. Även på rue Christine där de bodde och på Rue Lafitte där konsthandlare Vollard höll till.
En sådan svindlande känsa (ja faktiskt, man fick ju närapå svindel däruppe) det var att åka hissen upp till toppen på Eiffeltornet. Å jädrar i min själ. Så oerhört romantiskt det var att åka på Seine under alla dessa broar med båt. Så himla roligt det var att äta middag i Maris kvarteren med Rune, Barbara och Benny – och gott sedan! Sen avsluta uppe på taket på Centre Georges Pompidou. Så bra det var att få öva på repliken live: Paris, det är trappor!
Ja sådär håller det på i all oändlighet så det blir tröttsamt. Ska inte tjata om det vidare.
Innan dess slet jag nästan ihjäl mig. För högt tempo, för mycket att uträtta och göra. Nervös att åka iväg ifall det inte skulle löpa på på Stadra och på Teaterfoajén. Det gäller för mig att släppa taget nu, det är scenarbetet som ska prioriteras. Ulla, Ola och Elizabeth gör ett fantastiskt jobb på plats så jag behöver inte oro mig.
I morgon träffar jag Olle T igen, efter ett långt uppehåll. Inför höstens projekt tillsammans med Rune och Magnus L. Ska både bli kärt, roligt och hjärtligt att ses igen.
I morgon