Ofokuserad, vimmelkantig. Hallå, hallå, hallå, var är jag idag och vart ska jag hän. Måste jag jobba idag? Måste jag ta i saker idag??? Ja, ska jag upp till Sikfors så blir det att jobba. Helst av allt skulle jag bara, bara, bara, bara, bara vilja vara ledig. Lång, lång promenad, gå ett parti längs med Bergslagsleden (helst av allt tillsammans med Rune). Eller titta på en rulle eller sitta och snacka skit med Palle, Karin och Katta. Vi har inte haft klubbmöte på länge, sällskapet Pastaklubbens möten har varit inställda under ett tag. För övrigt, jag kan faktiskt lätt som en plätt (roligt uttryck) spänna på mig skidor för det är nog väldans fint skidföre idag för Magnus, även lätt snö. Men där kanske gränsen går.
Nu får våren komma, jag längtar efter värme, ljus (vi har mindre än en månad kvar till vårdagjämning, hurra). Jag längtar efter en semla men det lär jag väl inte få tag på.
Vi har gjort vårt föreställning och isen höll. Ingen drunknade eller gick igenom. Det var väl vad jag trodde också, trots att viss tveksamhet har funnits. Det är klart, en rubrik i Aftonbladet eller Expressen i stil med Teaterpublik drunknade – läs om tragedin i Bergslagen, den hade inte direkt gynnat oss. Men med 40-50 cm is så var det då rakt ingen fara. Hade jag inte litat på isen skulle jag aldrig släppa ut publiken, det har jag sagt hela tiden. Det är en kompakt tystnad omkring mig förutom radion.
Nästa mål är Kulturnatten i Nora, när vi ska ha en reading på delar av Staffans pjäs Den itusågade damen. Vi måste hinna repa detta, men det tror jag går. Det ska bli vansinnigt spännande att se hur publiken reagerar på text och på innehåll. Förra årets kulturnatt i Nora var en riktig kick. Väldigt mycket folk ute, ett stort uppdämt behov. Jag sjöng ju på krogen då och vi får se hur många som letar sig ner till stationen, men förra året hade de ju fullt där också.
Utsövd idag. Faktiskt. Det trodde jag inte.