Det börjar skaka om i magen rejält nu. Rejält! Jag blir mer och mer medveten om att vi ska börja repetera snart. Vad ska jag tro om inte annat än att det kommer bli en lycklig tid, med så pass många vänner samlade, med så mycket konstnärlighet, vilja, entusiasm. Jag tänker bland annat på Ninn, Ia, Johan, Rune, Märta, Eva och många, många därtill.
Vad jag vill????? Jag önskar skratt, intensitet, drömmar, lyft till nya oanade höjder, ett sant uttryck av Staffans Göthes språk och värld. Var vi hamnar i slutet står skrivet i stjärnorna. Jag vill be en stilla bön om att det ska gå bra, för som vanligt satsar jag allt, mitt liv, entusiasm, tro, min heder, min prestige. Måtte det gå väl och att vi når fram till en publik.
Igår kom utskicket. Oj. Många har reagerat. Kul. Igår kväll lades den nya hemsidan ut för första gången. Oj. Nu ska vi flyga. Mer återstår att få klart, ikväll har jag skrivit texten om Sånger av Jacques Brel, det återstår att skriva om Femtiotalskatastrofer, Om Stadra, med mera. Bit efter bit klaras av.
Stackars Lars E hade inte en chans att resa i kväll. Han var helt slut, åker vid femtiden i morgon istället, stannar här för en kopp kaffe, innan arbetet på Grythyttan. Som han pressar sig själv, måtte han hålla.
Livet är intensivt, det är nu, det händer saker hela tiden. Är det inte det som man önskar hela tiden, trots att det frestar på. Ett nu. Ett här och ett nu. Jag är trött, jag visst, men vad är livet värt att leva för, vad ska vi ha det till. Inte vill jag ha en lunk i grund och botten, om jag verkligen frågar mig, nej jag önskar intensiteten, trots att den stjäl all en kraft.
Godnatt, nu får det vara, måste i säng. Jag är förbannat röksugen men ska inte falla för frestelsen. Ha Ha, liksom, jag har ändå inga cigaretter. Men jag längtar efter tobak. Det gäller bara att stå ut. Att stå ut. Att stå ut.