Nu får väl Magnus skärpa sig för tusen gubbar. Det är som att det sitter fast i fingrarna ibland, när jag inte kommer igång med att skriva. Jag är väl en för orolig själ också stundtals. Fast jag vill hålla denna sida levande och igång.
Nu har vi gjort två strålande föreställningar på raken. Hurra för det. Märker att det kräver en enorm massa energi för att gå in och spela denna föreställning och denna roll. Den spelar inte sig själv bara rakt av, utan jag måste just gå och leverera en enorm och otrolig massa energi. Då blir det fart i salongen och bland publiken.
Det känns av att vi inte har lång tid kvar nu. Långsamt, långsamt infinner sig allt mer en känsla av att detta ska ta slut. Och som vanligt kommer jag gå in i ett sorgearbete. Men än så långe får vi spela och det är så otroligt roligt att göra just det. Otroligt roligt!
Jag kommer igen här. Lovar.