Någonstans under den oroliga nattet (vaknade mitt i natten och så var det omöjligt att somna om förrän strax före ljuset började komma tillbaka) så fick jag tag i en tråd som är viktigt för mig. När jag kunde sätta ord på den tråden så kunde jag förstå vad mitt skapande liv vilar på för grund. Jag kunde fragmentariskt återminnas hur jag var när jag var liten och vad jag ville. Det handlar ju om att förvandla livet till något annat. När verkligheten blir för trivial, för småtting så ville jag ju redan från när jag var liten att världen skulle se ut på ett annat sätt, vara större, vackrare, mer fantastisk, mer storslagen. Inte platt, inte vardaglig. Alltså måste jag skapa mig andra verkligheter, drömma ett antal drömmar. Kanske kom detta emot mig för att jag tyckte det var så tråkigt igår. För att det inte är så stimulerande att bara gå här för sig själv på Stadra. Jag behöver skapa bilder och jag behöver drömma drömmar. Tillsammans med andra, eller att det finns människor omkring mig i alla fall.
Någonstans under den oroliga natten…..