Solen sken över Stadra
Visst var det vackert – ett soldis över Grecken, som låg där alldeles spegelblank. Det vilade ett lugn och en stillhet över hela området. Det går in i själen!
Teamet håller som bästa på att plocka ihop och packa ner. I morgon ska vara sista dagen för dem. Jag fattar inte riktigt hur de ska hinna klart men det ska väl gå. Massor med saker inne från själva gården, massor med saker som de haft i Brukskontoret. Sedan blir det en mental uppgift för mig att återta, ta in platsen igen. Ser fram emot julen, att vara där i allt det julfina. Det är ju mycket som är lämnat kvar av dekorationer och pynt och det gör det ju inte sämre.
Det är en absolut tystnad som för en gång skull råder över Teaterfoajén. På ett sätt är det välgörande och skapar ett lugn hos mig. Axlarna åker ner och det känns vilsamt. Vissa saker har jag fått gjort idag så jag behöver ju inte stressa med mig själv heller.
På senaste Sven-Bertil Taube skivan så finns en av de verkligt vackra sångerna som jag fastnat för med. Nu har jag fått den jag vill ha av Olle Adolphson. En vidunderligt vacker melodi, en vidunderligt vacker text. Ångrar lite att jag inte köpte skivan på NK, han satt ju där och signerade. Två givande föreställningar blev det i Stockholm och Södertälje. Måsen på Dramaten och Dödsfällan i kringelstaden. Det var så skoj att se Bengt CW och Eva Millberg ena dagen, och sedan Rasmus Dahlstedt den andra. Rasmus är en synnerligen intressant skådespelare, det är något med den där långa kroppen och den lite frågande blicken i kombination med full i sjutton, som är intressant. Vidare är jag mycket mycket glad för mitt möte med Jochum på Kulturrådet, där jag också hade turen att få möta Benny Marcel – en så kär god vän. Blev väl något paff idag när jag får läsa att Kerstin Brunnberg ska sluta till årsskiftet. Synd, för snacka om en upplyst person.
Här ytterligare en stämningsbild från Grecken, fast från en magisk augustimorgon.