Sommarmorgon. Oändligt vackert ute. Alldeles stilla, lätt dimma över sjön, naturen andas frid. Det är fins som snus. Visst, jag ska inte tjata, jag kan se skönheten här ibland och inte bara se arbete.
Märta är vaken. Hon ska ner på teatern nu och måla. Åh, en sådan härlig och konstnärlig och tillförande person som hon är. Märta har åstadkommit under med fonden, jag njuter av den och nu går det ann låta publiken se den.
Har grabbat tag i mig själv och ingjutit mod i mig – har skrivit ännu en gång till Leif och till Sara med hälsningar och förhoppningar att de ska komma och recensera. Vill inte vara tjatig (skrev in att jag hoppas inte vara som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig) men är mycket medveten om betydelsen av deras recensioner.
I morgon kommer Roswitha och Lennart. Kärt. Roligt. Jag vet att de också kommer att vara ett enormt stöd för mig och för oss alla. Roswithas skratt blir en barometer på hur pass väl komedin fungerar. Av oss som var med så glömmer vi aldrig som hon skrattade på Ett resande teatersällskap. Alla drogs med och det skapades ett rum av lycka.
Så, nu blir det att ”kasta vatten på kroppen”, sedan frukost och så textarbete. Nya fräscha arbetsdagar. Anders O kommer i kväll. Vi behöver få upp sångartemperaturen.