Fotograf: Rune Jacobsson Ia och Magnus drömmer sig bort i en paus. Ia som Selma Lagerlöf Magnus som Johan Olof Wallin
Hjärnan brinner. Superkoncentrerad men skulle samtidigt behöva koppla av. Jag sliter med flera saker samtidigt. Nu har jag arbetat vidare med texten för annons i SvD. Ringt dem och fattar som så att jag har några dagar till på mig. Det är känsligt med färgen i annons. Det kan så lätt bli fel. Så är det KUR igen, så är det texter. Jag springer och springer men tycks nästan inte komma ikapp. Det är frustrerande.
Lite ledsen, mötet med nye chefen i Örebro har blivit flyttat framåt. Jag hade en liten dröm att de skulle vilja gå in och söka utvecklingspengar för oss hos KUR men den ansökningsdagen går ut 15 och jag ska nu först träffa honom 23 feb. Å, om jag någon gång kunde slippa den press, i alla fall denna mycket stora press, med ansökningar och att få ekonomin att gå ihop. Det är så förtärande och jag slits ner bit för bit som i en kvarnsten. Men det är bara att bita ihop. Vara skärpt i huvudet och tänka framåt.
Mer saker hänger över mig. Men det som är roligt det är att läsa Johans pjäs. Där är jag riktigt road, och det är förvånansvärt att han har en sådan lätthet i språket. Språket flyger fram, lite lätt pastisch med ord som ger en hel stämning som ger ett helt innehåll som ger en hel tid. Mycket bra. Det är roligt att se var pjäsen tar vägen, vart den bär iväg. Eva får en praktroll. Jag tycker Johan kunde skriva med som Söderberg nu. Det blir bättre. Sa det i telefonen till honom. Mer pjäs kommer i helgen.
Nu störta jag in i arbetet igen.