Som vanligt, en viss morgonnervositet utbreder sig i magen. Det finns en klar medvetenhet att vi ska ha premiär om några dagar. Vi ligger efter med genomdragen, måtte detta gå vägen ändå. Vi har inte vetskap om hur publiken kommer att reagera. Avsky oss, älska oss, bli frågande, eller öppna sina hjärtan inför oss. Den dagen kommer snart, när vi vet.
I morgon får vi se vad som händer vad beträffar detta med nyheten med Marika. Om det blir mycket uppmärksamhet till exempel. Jag hoppas att det kommer att skrivas om oss i alla fall. Vi behöver massa publicitet och vi behöver massor med publik. Jag orkar inte ens tänka på ekonomin för tillfället. Den enda chans att klara sig är att tänka på hur jag spelar och vilken föreställning vi gör.
Vi är många i vårt teaterkollektiv just nu: Johan, Märta, Rigmor, Marika, Peter, Rune, Eva, Lasse, Katta, Marie, Loa, Dragan, Elizabeth, Ulla, Helene, Vendela, Linea, fler barn, pojkarna från Afghanistan, andra språkisar, skolungdomarna, Stefan. Idag kommer Lotte också, på förmiddagen. Det gäller att hålla i sin koncentration!
Har inte varit i sjön idag, det blåser för mycket för att det ska vara behagligt att bada. Visserligen vackert väder men det suger inte att gå ner i vattnet.
Stilla och långsamt börjar alla vakna inför en ny arbetsdag. Måtte vi få nya segrar!