Idag känner jag att livsandarna börjar vakna till liv. Så fruktansvärt trött jag varit efter premiären gjorde att jag knappt höll ihop, blev oerhört orolig och hade svårt att sova. Men idag är det faktiskt mycket bättre och kroppen har redan börjat ställa in sig på föreställningen.
Det är så märkligt de dagar som man spelar. Så fort man vaknar finns ett övergripande fokus och en övergripande insikt. Att på kvällen är det föreställning. Att allt ställs in inför den.
Parken på Stadra börjar se riktigt fin ut nu. Jag tycker det är riktigt presentabel och vi nu kommit in i ett läge där det handlar om att ”fina på”. Visserligen väntar alltid gräsklippningen. Men det är så mycket grundarbete som är gjort att det kommer gå mycket lättare med det.
I morgon och i övermorgon ska vi i ensemblen förbereda oss inför lördag kväll. Då väntar våra sommarnattskvällar när vi ska göra poesi och sång av Ferlin. Det håller redan på att bli utsålt. Väldigt roligt.
Reflekterar en hel del över att Zern inte tyckte om oss till fullo. Det måste väl vara så ibland. Tycker det är ledsamt om han hade helt andra förväntningar. Vi ska dock självklart vårda våra författare och låta dem komma till tals. Mer är att säga och reflektera över detta.
Solen skiner på Stadra. Det blir alltid så vackert här då.