Doktor Zivago land vill jag kalla Stadra just nu. Glömmer aldrig från filmen den där sekvensen när de kom ut till datjan och allt var övertäckt med vita tyger, och allt var frostbenupet och fyllt av vit frost. Denna fuktiga och kalla luft gör att träden växer ut allt mer. De som har sett Doktor Zivago filmen de vet vad jag menar.
Jag känner en trygghet här, det måste jag erkänna. Det är skönt med det vita som gör allting så mycket ljusare. Senhösten är förfärlig, förfärlig. Mörker, storm, slut. Men nu så. Jag hoppas på gott arbete, goda långa dagar med skrivande och med kreativa idéer. Jag vill ha lugn och ro, eller rättare sagt, arbetet med ansökningarna kräver mycket lugn och ro.
Claes-Göran är på Udden, vi hinner inte ses tillräckligt mycket och det är lite synd. En kopp kaffe idag. Kanske det blir mer till helgen.