Det finns en anspänning i mig. Jag undrar om det kan handla om den inre inriktning jag känner inför repetitionsprocessen. När jag väl har startat med repetitioner så inriktas hela kroppen, hela ens psyke, och tankar på att man faktiskt ska stå där på scenen tillslut och spela inför en publik. Allt annat kan tolkas som sidospår, små utvikningar som ändå leder fram till målet – föreställning.
Tänker ofta på att jag gjort detta till mitt centrum. Vi bygger ju var och en upp ett centrum kring det vi gör. Jag lägger inte centrum i Stockholm eller Göteborg eller vad det kan vara. Mitt centrum är för tillfället det jag skapar vid Stadra. En dag tar detta slut och jag skapar ett annat centrum. Men just nu utgår allt från mitt centrum här, från att vi ska spela en föreställning och från att Landet Stadra ska fira nya triumfer. Här här här. Inte där borta någon annanstans. Utan här. Landet Stadra får bli ett jorden nav.