Ja det var ju braskande nyheter de kom med, om det nu kan stämma! Kronprinsessan ska tillkännage sin förlovning idag, vid konseljen (gammalt snyggt ord) efter lunch! Det här har hon fått strida för, och det kan inte vara lätt att vara i någon av deras kläder. Så skönt för henne framför allt.
Jag får inte tag på mig själv. Bitvis hackar det framåt, men jag famlar lite efter fokus.
Ska börja formulera försättsblad till Akademien. Ska svara på mail. Har fått meddelande av Ulrika att hon ska ta i redovisningen till Köpenhamn. Detta är viktigt, vi måste få detta klart.
Ska ta mod till mig och ringa Rune N i Lindesberg snart. Allt kräver mod. Kattas uttryck av Tarzandagar är mycket bra, det är precis sådana dagar som behövs, sådan känsla av att kunna övervinna berg.
Ett leende på läpparna måste man kosta på sig. Visst gör jag väl det? Varför ska jag annars hålla på. Glömmer väl aldrig när Ortman sa åt mig den sommaren, att han inte hade sett mig skratta eller le på länge. Mycket lärorikt. Blir allt hårdhet så försvinner lättheten i kreativiteten, den som gör att nya vägar går att finna, nya och förvånande sätt går att hitta.
Det är roligt att tänka på våra readings.