Idag var första repetitionsdagen, med kollationering. Å så roligt. Så hejdlöst roligt. Jag var nog lite pirrig, det får jag säga men det var en uppfriskande pirrighet. Johan var underbar i sitt berättande om hans relation till författare och till pjäs och till andra pjäser. Det är specifikt att spela Staffan Göthe och det är en värld, ett universum som bara är hans. Nog har, som jag sa vid inledningen av kollet, nog har denna pjäs legat och skaft under alla dessa år för att så tillslut få komma fram. Snacka om att jag kommer kunna vara nervös när Staffan kommer för att se.
Jag är oerhört glad för denna ensemble. För scenografin. Och Ia som var lite deppig förut har fått en nytillskriven sång. Staffan har ju gett Johan möjligheter till bearbetning och lite till, som passar inom den Götheska världen.
I morgon förmiddag ska vi se Amarcord, som Johan menar är helt rätt i detta sammanhang. Det är ett tag sedan jag såg den så det ska bli riktigt uppfriskande.
Ikväll väntar ett litet samkväm, en liten fest. Tror inte att det är direkt fel, vi fortsätter att ha roligt tillsammans och kan på det sättet svetsa oss samman lite ytterligare.
Viva: La Stadra del Amore.
Märta har gjort en så fin scenografi. Jag vet sedan förra året hur hon fick fram denna oerhört vackra scenografi. Och det kommer bli lika fantastiskt i år.