Mitt i mörkret
Nu börjar det nya livet. Jag har haft en bra start de senaste dagarna och vill fortsätta få ett arbetslugn med arbetet. Som vanligt – struktur, listor, ringa, maila, skriva och vara visionär. Känns det igen???
Vissa saker går så lätt, andra har en benägenhet att ta emot. Känns det också igen?
Har dragit i familjeföreställningar, i poesikvällar i sommarnatten. Har fått fint svar av Benny M – så glad för den kontakten.
Eftersom det i år inte kommer kunna bli någon Simsalabim har jag varit i kontakt med Cissi och Anders på Dockteaterverkstan. Vi hade ju en publiksvacka med trolleriet förra året – publiken tror att det är detsamma när det istället kommer en massa nya artister, jag tänker bland annat på denne fenomenale Shane Cobalt, en sådan överdådig artist. Men som sagt, publiken tror att det är desamma som kommer och då får jag göra biennal av det istället. Men dockteater och allt som hör till, det är lika spänna de. Min förhoppning är ju även att det skulle kunna bli en workshop kring hantverket och dockor. Cissi och Anders håller en sådan hög kvalitet att det är klart att jag vill att de ska komma.
Långsamt, långsamt kommer ljuset tillbaka. Jag läser av det varje dag och drömmer om de vackra vårkvällarna. De kommer tillslut.
Fortfarande talar folk jag möter om Jul med Ernst. Det blev verkligen en serie program som tog folk med storm. Det återstår uppföljning med herrn själv.
Jag har två dagar i rad fått presenter i form av böcker. Dels Gunilla Palmstierna Weiss bok som Astrid Seeberger gav mig. Mycket generöst. Och igår gav Gunilla Linn Persson mig hennes senaste bok. Blev störtglad!!!
Här bilder från ”de långa skuggornas dag” på Stadra. Solen stod lågt och det var mycket mycket vackert.
Frusen allé. Jag älskar dessa stora gamla träd, över 200 år gamla.
För mig är det känslan i Tjechov, Doktor Zivago och i slädpartier som vilar i denna bild