Januarifredag kring Stadra Teater
Vill lyfta mig i sinnet! Söker just nu energi, kraft, rörelse framåt. Humöret har gått upp och ner på mig efter mitt benbrott och idag är en dag när jag har svårt att gaska upp mig. Är så trött på detta tunga och otympliga gips. På måndag ska jag till Lindesberg för att ta bort stygnen och för att lägga om gipset. Det såg ganska så otäckt ut när de tog av det förra gipset och det var fullt av blod vid stygnen.
Har talat med både Marika Lagercrantz och med Katta W idag. Upplyftande, gjorde gott att höra deras röster och känna deras espri. Kan sakna så, samtalen jag haft med Marika. Om konsten, om livet. Det är bejakande samtal och det är något som jag behöver få mig till livs, ibland, trots platsens och ortens kvaliteter, så är det dränerande att bo här. Jag längtar så efter input, efter samtal och händelser som ger mig nya tankar och förhoppningar.
Men kära nån så deppigt det här låter, det var då rakt inte meningen. Men jag tror mig kunna få befinna mig i ett litet nerläge någon gång, nu när det är som det är med benet.
På måndag börjar Elizabeth officiellt. Utmärkt! Det är så mycket att ta i, att utveckla. Vi kommer nog få skjuts framåt tillsammans, hon är en bra och fin arbetskamrat.
I helgen ska jag läsa klart Staden – serien av Per Anders Fogelström. De fyra delarna jag nu läst har varit en stor läsupplevelse och har gett mig mycket. Jag tycker om den där breda epiken, de långa linjerna, de stora berättelserna. Glömmer väl aldrig när jag höll på med Krig och fred som värst. En sådan njutning.
Långsamt sänker sig kvällsskymningen. De har varnat för hemskt snöoväder i natt och hela dagen i morgon. Det blir att stanna inne och kura. Detta vackra gamla ord, kura. Att kura