Så här ser han ut, Birger. Jag hade inget namn på honom förut, utan det var Bengt Braskered som tyckte han kunde heta så. Jag nappade direkt.
Nu undrar ni som flundran varför jag lägger ut en bild på Birger, eller hur? Jo, han ska ju vara med i min föreställning Från min loge i en lagård. En kalv, en fond, ett sminkbord och inte att förglömma en mikrofon. Och så en Magnus förstås.
Nu är det några dagar sedan jag kom tillbaka från Malmö. Var ju där för att träffa Barbara, och att få jobba med Anders. Två dagars möte med Ortman, där vi ringade in vilka sånger som ska vara med. Jag har lagt en preliminär ordning. Musiken, texten och minnena är så starka att jag naturligtvis måste till och gråta. Men det hugger i hjärtat, det är svindlande vackert, det är meningsfullt. Idag har jag varit inne i Örebro, på Teater Martin Mutter. Cathrine ska hjälpa mig att sy ihop en fond. Har den blå sammeten, skarvar med lite svart sammet som funnits kvar från när Märta F skaffade in, från Riks. Den har mest bara legat på vinden och kommer nu till nytta.
En massa annat väntar också. Jag försöker få upp styrfart, ibland går det undan, ibland är det segt. Men det är nyttigt för mig att drömma en del drömmar.
Hörs snart….