Har just nu en inre panik. Jag skrev panik. Man arbetar, arbetar, arbetar men hinner inte i kapp. Tusen miljoner småsaker som ska uträttas, varje del kräver engagemang. Omarbeta budget, affischera, skaffa affisch till Brel, kolla lokaler, skicka vidare till hemsidan, maila om rep, ringa vidare, fortsätta med ansökningar. Det är för mycket.
Har talat med en trevlig dam på DN som sålde in en ny prenumeration. Fick tillfälle att säga varför jag inte har haft den tidningen på ett tag. För att jag inte står ut!! Bara blir upprörd, av denne Wolodarski, denne ledarskribent. Hans åsikter är snart de blåaste, blåaste som går att uppbringa i landet, han är så nyliberal att jag bara inte står ut! När man sett rubriken på morgonen har man bara skrikit och sagt det är ju sannlöst vad han hävdar. Tack och lov har det lugnat ner sig lite, lite grann nu i alla fall.
Vem sjutton kan man vända sig till, det känns som att ingen på DN kommer vilja lyssna. Det enda sättet för mig är att inte läsa den tidningen, inte ha den. Men nu har jag sagt jag för vi behöver den till sommaren. Få se hur många gånger jag går i taket då. Risk för blodtrycket.
Måste få mat i mig nu. Sedan blir det att sätta fart igen.