Då är vår premiär gjord. Man kommer alltid fram till den dagen att det inte finns någon återvändo utan nu måste man in på tiljorna och spela för en publik. Det är fyllt med fasa understundom, och det kan också vara så underbart.
Vi fick standing ovation igår. Det fyller mig med lycka. Men vad vi gjort det kan jag inte svara på. Jag vet inte, jag vet bara att vi spelat. Och jag är så rädd för recensionerna. Dagen efter en premiär är så jobbig, innan man vet vad det blir för press. Jag ber en stilla bön om att de ska skriva bra. DN, SvD, NA, Kulturdelen.se och Karlskoga Tidning var här igår. Så det var stor bevakning.
Marika var på tv i morse, TV4:s morgonprogram. Och så var det ett jättereportage i DN med henne idag, med henne på framsidan. Stadra Sommarscen som namn står nämnt där. Fantastiskt. Det kan få ett väldigt genomslag om det vill sig väl.
Så gott som alla har gett sig iväg. Det är bara Dragan och Stefan R som är kvar. Det råder en stilla frid, och det är vad jag behöver. Kan dock inte somna, försökte slumra in men det gick inte.
I morgon kommer alltså domen.