Igår kväll såg jag en spännande uppsättning av Tosca. Ja det var en mycket egen och en alldeles särdeles Tosca. Operarepubliken gav föreställningen nere i reaktorhallen på KTH. Och det är klart, att väljer man en sådan spelplats så måste man förstå att föreställningen också blir speciell. De hade satt in föreställningen i en kontext av våld, fascism och gott och ont av idag. Maggan D, som alltid är strålande – säker, pondus, rolig, professionell, så flott i sin röst – mötte oss först som en clown, vid marknivå, innan vi steg ner i underjorden.
Inte förstod jag allting, det var ofta som jag ställdes inför frågor om varför de gjorde det de gjorde på scenen. Men jag var djupt omtumlad, och när sånginsatserna var, blev de gripande och stora. Så, jag kommer bära med mig föreställningen.
Idag väntar Järnladyn. Måste ses för Streeps skull. I morgon väntar ett tal på en minut. När Kulturnatten ska invigas. Jag har en plan som jag födde i natt, om det lyckas blir det kul………