Tisdag i marsvårens tecken
Mars månad minner om våren och den värme som komma skall. Jag får alltmer fokus på att vara ute på Stadra när denna värme, dessa fåglar som kvittrar, snö som smälter bort, när allt detta gör sig gällande. Men mycket av tiden går åt till att producera. Tack och lov att Elizabeth är med, jag skulle inte stå ut med att göra allt trådarbete själv. Idag har vi sysslat med redovisningen till Samverkansmodellen. Och roligare än att syssla med dessa siffror, det kan man ha.
I helgen fick jag verkligen insupa teater, flyta kring i upplevelsen av att se två väldigt bra föreställningar. Först var det Fosterlandet i Göteborg. Anna Takanen har gjort en strålande regi. Otroligt många vackra bilder, där en stor scen har fått spela med, fått utnyttjas fullt ut. Hjärtblod är den skriven med. Den frågeställning som hon burit på måste ha fått sitt utlopp här. Och fantastiskt att se dessa skådespelare: Birgitta Ulfsson, Iwar Wiklander, Alma Pöisti, Emeli Strandberg och många fler. För mig var den stor teaterupplevelse som jag kommer att bära med mig. Ibland var det andlöst att se, de där stunderna när luften står stilla och scen och salong är ett enda.
Jag kostade på mig att på bo Park Aveny, ett av mina favishotell. Fick rum på våning 10, högst upp. Njöt av att ha stan under mina fötter, njöt av att se soluppgången på lördag morgon.
På lördagskvällen var det premiär i Örebro på Drottningens Juvelsmycke. En oerhört färgsprakande förställning, som i sin inneboende berättelse är könsöverskridande. I och med att man hålls i okunnighet om Tintomara är man eller en kvinna. Alla förälskar sig i Tintomara. Sally Palmquist Procopé, en späd ung tjej har också gjort ett storartat jobb. Tiden svindlar förbi när Johan B svarar på sms och säger att han suttit barnvakt åt henne när hon var jätteliten. Nu en vuxen tjej som gör en stor uppsättning på en institutionsteater.
Och så läser jag Solveig Ternströms dagbok Från Dramaten till riksdagen. Riktigt riktigt bra. Solveig är en djupt empatisk person, och det strålar fram på varje sida. Det tar, vidrör och berör. Hennes ilska understundom är mycket välgörande också. Är så glad att hon kommer och gör en av programkvällarna i sommar.
Så var det med det.
Och nu en bild som Rune J tog i somras. Den låg kvar i ett mail. Och det är väl inte konstigt att tankarna går till Moliere, när man ser mig i klädnaden av Lars Wivallius.
En underbar roll som jag alltid ska bära med mig. Lars Wivallius. Poet, skojar, tjuv och kvinnotjusare.