Så skönt. Föreställningen igår har vi gjort. Vi har fått smaka på vad Hjalmar Söderberg On Ice är för något. En kort lycka får vi väll beteckna det som. Kort och intensiv med enbart två föreställningar. Jag skulle gärna ha velat spela den mer. Kanske att vi kan förlägga den här som sensommarföreställning. Kanske på Lilla scenen. Det vore fint.
Jag har fått ett facebook meddelande, från Erik Marcusson, ett tack för igår. Jag blev något så enormt glad för vad han skrev. Har alltid tyckt att Erik är och har en mycket generös ande, det märks i hans tilltal och i hans ögon när man möter honom. Hans ord plockade jag in i mitt inre glädjeskåp.
Och. Jag tyckte om det vi gjorde igår. Utifrån de förutsättningar vi har haft (jobba fram det utan regissör) och med den tid vi haft så tycker jag vi gjorde stordåd. Eva var lysande, plockade poänger många gånger, Anja spelade så innerligt och sensuellt. Skönt att föreställningen inte är så lång, första akten omkring 40 minuter, sedan paus i 20 och andra akten 30-35 minuter – beroende på hur pass mycket gemensam andning man kan ha tillsammans med publiken.
Roligt, roligt. Vi sprider Hjalmar Söderbergs ande omkring oss, det kan ingen säga något om. Undrar vad Agneta RW kommer att skriva i NA. Hoppas, hoppas på bra. Klart som korvspat att man vill det ska vara bra. Knäpper händerna och önskar en bra anmälan.