Mer respons
Det fortsätter att höra av sig folk, på olika sätt, efter första programmet av Jul med Ernst. Det värmer mitt hjärta. Min förhoppning är ju att vi både ska få ha spets och samtidigt kunna få vara folkliga. Jag tänker på UDG teatern i Karlskrona. De hade en förmåga att vinna gemene mans gehör samtidigt som man tillät sig själva att sticka ut.
Sedan tycker jag det är så roligt att Ernst får så otroligt mycket cred för det han gör, av så många. Inte alla, naturligtvis, ingen är överjordisk. Det jag också gillar är att han tillåter sig som man att vara så mycket man på sitt eget sätt och som han vill. Snacka om att han utmanar på det sättet. Vissa män går ju i taket. Men kära nån så befriande det är. Eller Kära du´ , som en god vän god manlig vän kan säga på bergslagsmål. Det låter så roligt.
Såg en upplyftande föreställning igår, Dödsfällan som bland annat Rasmus Dahlstedt var i. Åkte dit för att se honom. Väldigt fin, det tycker jag. Han har en blandning av en galenskap, något oerhört sårbart samtidigt som det är finurligt. Mycket tilltalande.
Andra advent idag. Det är tillåtet att tända två ljus i adventsljusstaken. Fint seru. Det behövs i dessa mörka tider. Både vad beträffar december och vad beträffar det politiska läget. Här skulle jag kunna orda jag vet inte hur länge men det tänker jag för tillfället bespara eventuella läsare. Men, jag är rädd att vi går mot mörkare tider i detta land.
Nu lägger jag istället in en bild som får sinnet att drömma vidare. Det har en hel del likheter med Rikard Bergs berömda målning av hon och han. Dock utan de två denna gång, det kommer sedan. Men Grecken i sitt stilla lugn, denna magiska sjö där ljuset hela tiden spelgas på ett så vackert sätt.
En ram.
Och en blå färg.
Så påtagligt med
denna
stadrablå färg.