Jag hade väl aldrig trott att jag skulle trivas med bloggande så som jag gör.
Ooooch jag hade aldrig i mitt liv trott att det skulle vara så kul att vara med i facebook. Men vojne, vojne vad det dyker upp folk som man minst anar. Och sedan, en liten kontakt bara, ett hej, eller hoppas att vi kan ses, det räcker och blir en del av resan.
Jag får då säga att jag blev paff att Lasse L fick tag på mig. Och jag blev glad. Han verkar bo i Blekinge nuförtiden men jag ät inte totalsäker.
Längtar idag efter att få köpa kläder, shoppa på Emporio på Biblioteksgatan, men det är bara att glömma för tillfället. Är inte i stan, har inte de sekinerna just nu. Tjänade jag massor med pengar skulle jag förköpa mig på kläder. Kläder är så kul. Har jag varit påfågel i ett föregående liv?
Ska få klart brev och ansökan till Akademien idag. Karin, den fantastiska, har varit in och kollar över språk och språkbygge igen. Denna ansökan är alltid så nervös att skicka iväg till språkets väktare. Sedan när allt ligger i kuvert, så pussar men kuvertet tre gånger alldeles innan det går iväg, det har Lena lärt mig.
Tusen miljoner saker att ta i annars. Ikväll är det Stadra Sommarscens vänners årsmöte. Måste fråga Lasse F vad han vill att jag ska göra, vad han vill ha ut av mig. Jag kan lobba för reading på lördag och det är bra. 7 kronor i entré har väl folk råd med. William-Olsson blev nästan bestört över det låga priset. Ja här är vi generösa.
God Gud, hjälp mig så att det rullar på på ett bra sätt till sommaren. Det är alltid så mycket som står på spel. Och det måste, måste, måste, måste komma mycket folk.