Det är så ohyggligt stilla. Nej. Ohyggligt är väl fel ord, det är en stillhet av tystnad och vila, ingen tystnad som skrämmer för tillfället utan en som gör mig gott.
Vaknade tidigt av en underbar morgonsol. Det gör inte så mycket att vakna tidigt ibland, när morgonen är så vacker så det är bedövande.
Ingrid Wallin ringde igår. Hon är så nyfiken så det är inte klokt på vår produktion. Bara hon inte blir besviken, av för högt ställda förväntningar.
Men det är en rolig pjäs, och det är roliga gestalter, lite galna, lite skruvade. Det intressanta med dem är att de alla går in med en välvilja, med en tro att de handlar rätt och sedan så kan det ändå bli så fel. Märkligt. Det är ett tema som intresserar mig, tänker på att detta varit en tankegång som gått igen. Kanske starkast i Brels material. Men han skriver verkligen om de människor som tror att de handlar rätt gentemot drömmen och så blir det ändå så kolossalt fel.
Ikväll ska jag på middag hem till Anne Marie och Annika, det ska bli våldsamt trevligt tycker jag. Katta ska dit också. De är så illustra, så underhållande och så innerliga. Jag tror aldrig att jag haft ett ytligt samtal med dem. Och så dessa skratt, man liksom fullständigt brister ut i skratt, det briserar bara.
Förutom fix och don här så ska jag plugga text i helgen. Mycket finns men jag behöver ändå plugga, djupläsa, förstå vad som sägs i scenerna. Ska också försöka få tag på Lars Eriksson, han vill ju ändra lite på förutsättningarna för sin utställning nu.