En så lysande föreställning! Och så rolig vi såg igår. Meningen var att vi skulle sett Paraplyerna i Cherbourg men när vi kommer ner till kassan en timme innan så möts vi av skyltar att det är inställt pga sjukdom. Trist. Det var ju bland annat för att se Ia som vi tagit oss ner dit.
Kollade på nätet vad övrigt som gavs på Stadsteatern och på Dramaten. Utsålt eller att det inte lockade alls.
Så, då kom idén upp att gå bort till Oscars för att se Ladykillers. Men vissheten om att vi inte skulle ha råd fanns ju där. Privatteater är ju privatteater. Men till vår förtjusning fanns biljetter för 275:- Lite skymd sikt hette det men det märkte vi inte något av.
Att få se så briljanta skådespelare som Suzanne Reuter, Jonas Karlsson och Johan Rheborg som spelar skjortan av allt och alla, som vet hur man levererar en replik och som får hela salongen att gunga av skratt och glädje, det är inte fy skam. Jag säger som jag brukar, jag älskar professionalitet. Inte att förglömma de övriga skådespelarna, men det var dessa tre jag fångades mest av denna kväll.
Om jag kan ta mig samman så ska jag skriva några rader till Suzanne, eftersom hon gått ut med att han spelar sin mamma. Och jag fylls av värme när jag tänker på Bojan, denna ljuvliga skådespelare och ljuvliga person. Så roligt jag hade med henne!
Bojan som Jeanette Hedblad, Stadra Teaters uppsättning 1999 ”Johan Olof Wallin – en nästan sann historia”.
2001- Eufori En så lysande föreställning!
Bojan i ”Eufori” 2001