Jag håller på att grumla igen. Är inte vrålförkyld men är grumlig. Det här är inte bra. Till helgen är det två föreställningar med Vinterscen, i nästa vecka är det två Brelföreställningar. Det gäller att hålla ihop och inte ducka under.
Våldsamt kreativ dag igår tillsammans med Eva. Jag blev lugn för jag tror att vi har något. Till skillnad från dagen innan då jag deppade ihop för jag tyckte det bara var apa. Vi bytte ut En herrelös hund mot Historieläraren och det blev mycket bättre. Vi lade Pälsen först istället för En kopp te. Jag fick till ett par nya mellantexter men har fortfarande kvar att få ihop en till. vi hittade scenerier, dock små, för därinne går det inte att göra stora svängar, då faller hela bygget. Blev ledsen när jag talade med Nerikes Allehanda, fick inget direkt gensvar tillbaka av Måns Uggla, som att det inte var så mycket att bevaka. Jag tycker det är tidningens förbannade skyldighet att bevaka det vi gör. Det är livsviktigt att man skriver om det som sker här, speciellt med tanke på en infekterade debatt som brutit ut efter Peter Flacks artikel i NA om Melodifestivalsändningen från Örebro.
Anja kommer upp med Eva idag. Det ska bli mycket intressant att se hur det fungerar med musiken. Jag tror att cellons klang ger något alldeles oerhört starkt.
Var och hjälpte mamma igår, med räkningar. Hon blir så tacksam, och jag vill inte att hon ska vara det. Att hon måste få känna att jag hjälper till. Om hon bara blir tacksam så blir hon så hjälplös, så utlämnad till världsaltet. Jag är glad för var gång jag kan åka upp till henne, som jag får möta henne. Det betyder så oerhört, oerhört mycket. Min mamma är så söt, och har så söta ögon. Jag älskar dem. Igår såg jag i SvD Ulla Falkers dödsannons. Den har inte varit införd i NA ännu, så mamma visste inte om det. Naturligtvis blev hon ledsen. Ännu en av de gamla som nu gått hädan.