Det här var ju så otroligt fint och roligt skrivet så jag blev alldeles lycklig och på gott humör. Det är Jim S som är med i Stadras fb grupp. Känner inte honom överhuvudtaget. Tänk att fånga in något på detta sätt.
Har man inte sett Revykungen ska man pallra sig dit. Än finns det tid. Hade jag haft möjlighet skulle jag pallra mig dit igen. Föreställningen spelade på alla mina känslosträngar till synes utan ansträngning. Hela ensemblen lirade som en hand, behärskade underskruvar och oändligt fina nyanser lika väl som stormar. Men det verkligt suveräna var att känslorna på scen aldrig blåste mig förbi: starkast vibrerade mina egna känslosträngar. Det var länge sedan en teaterensemble kunde hantera mig som en mästergitarrist hanterar sin gura. Gå nu!
Och så fortsatte han såhär.
Sorry, glömde: Humorn! Enda nackdelen med att skratta så tårarna sprutar är att man för en stund inte kan se vad som pågår!
Det är bara att tacka och ta emot. Det är fantastiskt att veta att något landar därute hos publiken. Tack Jm S för detta!!!
