En kortis.
Jag är glad. Fick svar av Sparbanksstiftelsen och de beviljar en delsumma av vad vi sökt. Vi kan fixa det, med lite tur och än så länge klarar vi budget. Men visst är det en press, en fruktansvärd press hela tiden.
Och så hände en väldigt rolig sak till, men det tror jag inte jag får offentliggöra ännu. Tids nog kommer det. Men det var en sån där sak som får en att sträcka på sig lite mer och klappa sig på kinden.
Är fortfarande arg, förtvivlad och förbannad på det som händer i Västerås. Att man får slakta en teater på det sättet som man gör. Denne hals……re som slår sönder åratals arbete. Åratals. För att inte deppa ihop så gjorde jag som följer. Tog mig tid, när jag var inne på SVT:s Kulturnyheterna att titta på början av Juholts installationstal. Det är så man faller baklänges att han inleder sitt stora tal med att referera till kultur, till Stina Oskarsson, till Orionteatern, till andra teatrar, mötesplatser. Han talar om vad kulturen står för. Ja, det är så man faller baklänges. Och man blir mycket glad av ett sådant tal där han ger vår verksamhet betydelse. Det kanske finns hopp för Sverige! Juholt verkar ta kulturen på allvar.
Längtar efter att få se Picassoutställningen på Louisiana!!!!