Gudomligt vacker morgon här på Stadra. Dimman ligger lätt över sjön och håller på att lyfta, solen vill hela tiden bryta fram ur diset. Ett lugn och en stillhet vilar över platsen, och den är välgörande. Känner att axlarna än så länge inte åkt upp utan att jag är någotsånär lugn. Vilket vackert ord det är lugn. Om man begrundar vad ordet står för och vad det har för innebörd så blir ordet ännu vackrare.
Appropp ord. Jag ska ordna en ”Arja-afton” i Nora, på Teaterfoajén. Denna underbara poetissa som bor i området och som skriver denna ljuva poesi. Har lust att göra en afton med flera förtecken, kanske även med det finnlandssvenska. Ja det tror jag föresten var en riktigt bra idé. I slutet av september, eller början av oktober.
Ingen har kommit hit till Stadra ännu, det är lugnet före stormen. Fast det lär väl inte blir så oerhört turbulent. Sedan väntar en hel del bestyr, och till kvällen ska jag bjuda på tårta för Ellen, Erika och Margareta som lagt ner ett så vackert arbete i Teaterfoajén och som möjliggjort att vi kunnat ha öppet. Vackert, vackert! Teaterfoajén har kunnat fungera som en kulturcentral, precis som jag velat.
Och jag ska få klippa mig idag. Hurra. Hurra. Hurra. Så jag får se normal ut i håret tillslut. Det kommer pigga upp mig och hela omvärlden, att jag slipper se ut som en slappedapp!