Påsklov. En sådan vederkvickelse. Ska mest bara skåda, skåda, skåda mig omkring. Att skåda. Ett sådant vackert gammalt verb det är. Att skåda. Likaså innebörden av att skåda. Vad gör man då, man ser sig omkring, man tar in världen, man uppfattar. Eller har jag missuppfattat det hela. Att skåda. Med ett långt å därtill. Att skååååda.

Jag har varit så trött, och är fortfarande, efter allt detta intensiva. Man byter perspektiv så kraftigt. En sak kräver allt, Vinterscen, Brel, reading, så är det avklarat och man ska in i det nya, in omedelbart i något annat. Festen i lördags, som jag även hade en sådan oro för, den kostade på likaså. Är så ovan med maskerader, att klä ut sig hör ju likaså mest till mitt jobb. Men det blev väldigt trevligt, det ska erkännas, med ett värdfolk som var förträffliga.
Snön smälter, saker kommer fram när det töar. Tänker på allt grus som måste bort efter snöröjning. Det är ett tungt arbete men måste göras, annars åker det in i maskiner och slår sönder bladen.
Våren på Stadra är mycket fin, ljuv och vacker. Man möter naturen på ett så ljuvligt sätt. Det som gjort mig glad på senare tid är bland annat pippisarna som kommer och hämtar fågelfrön från “tornet” som jag hängt upp. Det är så roligt att se dem, så inspirerande. Att se snön som försvinner och känna doften av våren. Och nu till “den rätta tiden” dessutom, till sommartiden.
Kommer under några dagar ta ledigt från mig själv och från datorn. Låta bli att arbeta, låta bli att skriva, låta bli att vara”på det” som de säger i Skåne. Gå runt och skåda istället.