Nu blir klockan så här mycket igen innan jag kan komma ifrån arbete. Fasen också, det finns ibland ingen gräns för arbete. Arbete, arbete, arbete.
Jag vill bäras runt på en silverbricka, äta druvor, dricka skumpa, umgås med folk och bara skratta. Ibland är det så erbarmligt trist att ta ansvar, ansvar. Jag kan inte stanna hur länge som helst, det är årsmöte för Föreningen Norden så det är bra med det.
Och jag är trött på papper. Papper är som dinosauriekäftar som kommer och äter upp en.
Usch så gnällig jag är men dagen har inte löpt på som jag velat.
Så är det. Punkt slut.