Bilder från: Objudna gäster 2007 med Ia Langhammer som Selma Lagerlöf, Ett resande teatersällskap 2004 med Ia som ung skådespelerska i Sjövalls ensemble och från Krusbär och Arsenik 2005 där Ia gjorde Maria, Almqvists hustru. Snyggt när hon tittar fram sådär. Foto: Kajsa Grebäck.

Tankar på föreställning, på sommar, på att få spela teater gör mig gott.
Landet Stadra väntar på att ta emot årets produktion!
Igår tror jag att jag fått klart så gott som allting till tonsättaransökan till KUR. Den är så svår att göra, att förstå innehåll och hur man ska gå på den. Skickad till Karin för att kolla språk och innehåll. Både Karin och Gisela är så underbara, att ha ett sådant stöd. Men det är ju framför allt Karin som bistått mig. Inte så mycket hopp om denna ansökan men den ska ändå göras. Vi har ju fått avslag förut.

Det stora som är kvar, förutom företag och mindre stiftelser, ambassader och så, det är ju möte med Regionförbundet, och där gillar Karin och Rikard mig som jag uppfattar det. Och så Akademien (PANIK) Sparbanksstiftelsen (RÄTT STOR PANIK). Karin lugnar mig hela tiden, tycker att jag ska förlita mig på gudarna. Att gudarna faktiskt vill mig gott och det som vi gör. Att vara förvissad, att landa i något, att ta det lugnt, att se med tillförsikt. Se där har jag mer att lära.
Talat med Hanne förut. Hon kan tänka sig att börja arbeta från 5 mars. Det blir ju på halvtid då. Vinterscenen måtte väl kunna bringa in pengar till hennes lön, det är min förhoppning. Hon måste bara in, med henne tror jag att vi får den kraften som behövs. Ung, pigg, vital, vet vad det handlar om att jobba med “fri grupp”, för det är ju något i den stilen som vi är.
Skickat Mälarstedts bok om Maria von Platen till Johan och Märta. Tror att den kan inspirerar dem. Mitt arbete idag består bland annat av att läsa igenom pjäsen igen, anteckna synpunkter, prata med Johan. Det är ett viktigt arbete. Han är igång och skriver vidare vad jag förstår, spännande. Att läsa manus gör mig gott. Ger bilder, språk, ord. Det blir snart kött när vi får arbeta. Manusläsning gör en till en bättre människa.
Syrran åker från USA idag, måtte det gå vägen så de inte har snökaos i Boston. I Washington vågar de knappt ta sig ut genom dörren vad jag förstår.
Inte så starkt morgonångest idag. Det funkar, frigör kraft för fortsatt arbete.
Längtar efter att få se Rune. Länge sedan nu, undrar om han fortfarande har solbrännan kvar.