Abborrar, små abborrar och ack så goda. Det vankades det igår hemma hos Katta. Anna-Lena S och Eva H var med. Så vad kan det bli om inte intensitet över ett sådant sällskap. Det är stimulerande när en mängds ämnen avhandlas med frenesi (snyggt ord) och var och en slåss för sin åsikt. Konstfacks elever – och Eva säger att det blir folk upprörda över ”vad ska det inte kosta skattebetalarna” men barn som skiljs från sina föräldrar eller vuxna som utövar våld på sina barn kan passera obemärkt förbi. Varför upprör konst så infernaliskt???? Inte för att jag försvarar tunnelbanevagnsinstallationen men varför upprör konst så mycket och provocerar fram ”man ska vara skötsam och ordentlig-hel-och-ren” hos så många??? Grythyttan, Carl Jan, teater, readings, Staffan Göthe, kafé, barn, Stadra Scenskola, isföreställningar, publik, småskvaller, fisketävlingar, mat. osåvidareosåvidareochsåvidare.
Jag är besviken på mig själv sedan igår. Eller, att förutsättningarna var så usla för att kunna jobba. Jag vill inte stå utomhus för 25o personer och försöka bringa fram en text. Jag vill inte. det blir bara dåliga jobb av det. Rösten är åt fanders idag.
Jag försökte sova ut i morse. Gick inte. Kroppen och huvudet ska vakna fast maskineriet är trött. Jag måste kunna få sova mer. Vad gjorde jag istället. Drack kaffe. Läste tidningen, länge och väl, bland annat en vansinnigt bra artikel om Heath Ledger som jag blev gripen av. Vilket jädra öde! Vilken skådespelare, en sådan kärlek till sin dotter han inte fick träffa tillräckligt mycket. Han tatuerade in dotterns namn på bröstet, vid hjärtat. Röker, äter, går, stänger in sig, jobbar och så går det runt. Hans hjärna fick inte möjlighet att går ner i varv. Cobojsarfilmen var lysande med honom.
Dödstystnad omkring mig. Nu ska jag sörpla i mig kaffe. Nej det heter inte sörpla det heter njuta, så heter det.