Inför föreställning. Ett lugn råder just nu på Stadra. Snart är det liv och en massa rörelse åter. Det är bra sålt till eftermiddagens matinéföreställning. Klart att jag är glad för det. Vi har nu snart spelat 1/3 av våra föreställningar, och som vanligt så rusar tiden iväg. Nu är det en vecka kvar med detta lag barn, sedan kommer lag två. Jag blir fäst vid dem alla, de ger så mycket glädje, och det känns lite som det blir ens egna ungar. Oproblematiska möten, kan vi ju kalla det. Och alla barnen vet exakt i år när det har entréer och passar dessa. Så här bra har det aldrig funkat med barnen förut.
Det är väldigt spännande att utveckla föreställningar. Hitta och mejsla ut det eller det. Jobba vidare med just den repliken. Det steget. Misstänker att när man spelar bortåt hundra föreställningar, som de kan göra på en privatteater, så jobbar de precis så.
Och så är det alltid så magnifikt med alla våra kuggar som griper i varandra. En teaterföreställning är som en klocka som går, en maskin som fungerar (trots att jag inte vill göra det mekaniskt så fick det bli såna bilder ändå).
Nu sen frukost. Återkommer.