Man kan inte smita från sig själv, om nu någon trodde det. Och Magnus, så svårt är det inte att skriva några rader trots att du varit alltför trött. Det går faktiskt bra att skriva “Jag har sån huvudvärk efter den här dagens arbete”, det räcker Magnus. För jag tycker du har smitit från alla dina läsare, och så gör man bara inte. Död och skam över dig, måtte du koka sönder och samman i flytande bly. Nej men nu tog du väl i så att lungorna nästan spricker.

Skit samma.
Börja skriv för tusan. Du skriver av dig Magnus och det är skönt, skönt, skönt. Din levande dagbok..
Tack och lov att Christine kunde komma in och jobba. Tack och lov. Är så glad att vi nu börjar få klart paketen. Och att vi orkade fram till Konsumentföreningen Svea. Fast vi inte fått svar av dem ännu. Jag har kommit ikapp, fast det återstår en del arbete ändå, med sponsorer, ringt igenom de flesta och fått besked från flera av dem. Man kan inte slarva på någon punkt. Man måste in och älska, göra det man ska, inte slarva. Annars syns det i resultatet på slutet, det blir kattskit av allt. Men ska man in och slänga in sitt hjärta i det man gör, då kostar det också. Arbete, intensitet, uthållighet. Å andra sidan, vem har sagt att det skulle vara lätt. Vem har påstått det. De som har det lätt är räknade på ena handens fingrar.
Att gå in för att älska det man gör, vara sann i sitt värv, och tänka i slutledningen att vi gör detta för publiken, det är vettigt.
Det har varit så roligt att Christine kommit in i arbetet. Och jag har sluppit vara helt ensam, så skönt. Det var ju Kattas idé “varför ringer du inte Christine”. Bravo bravissimo. Bravissimo det är ett roligt ord.
Så. Tack ska du ha Magnus. Tack för att du äntligen, äntligen satte dig ner och skrev några rader.
Och i morgon ska jag träffa Rune. Ser fram emot det.