Det hjälper inte att deppa för avslaget, det hjälper inte. Man får inte gå och skita ner tillvaron för mycket, gå runt i ett illamående. Framåt, be till gudarna att det kommer folk och att vi gör en sjuhelsikes bra föreställning. Jag med min ordblindhet som ibland inte ser och istället skriver föreställning. Men det går ju det med.

Min idol lever inne i mig fortfarande. Att jag kom iväg till Lund och såg Rufus Wainwright är en lyckorus. En sådan formidabel artist han är. Nu ha han lirat i Stockholm och det var säkert en mycket mer utbyggd show. Men jag är superglad för att jag såg honom därnere, stod 10 meter ifrån honom, fick uppleva den formidabla artist som han är. Hans tonsättning av Sonett nr 20 har berört mig så mycket. Den vill jag ha på min begravning.

Snart är det mat, Johan har lagat. Han gör formidabla middagar, det får jag då säga.

Ikväll ska jag ändå se på schlagerfestivalen. Blev besviken på att vi inte kom med till final, men nu är det så. Bara att gilla läget.