Mycket nerver. Mycket text. Nu har vi kommit fram till punkten att alla börjar bli medvetna om att vi faktiskt ska gå mot en premiär. Det har varit svårigheter: manus, förstå våra tänkesätt, förstå hur vi ska arbeta. Det har varit tårar. Det har varit svåra ord. Och det har varit skratt. Nu går vi vidare, alla verkar inställda på det som komma skall och det är underbart.
Idag börjar jag med kläder för första gången. Kanske inte i full kostym men i alla fall med det mesta.
Igår jobbade jag först med Katta med text, sedan med Rune. Första akten sitter nästan. Faktiskt faktiskt faktiskt. Andra akten är på gång men mer ska till. Rune har just hjälpt mig.
Det går framåt. Jag börjar få premiärnerver.