Att möta ljuset här på Stadra en dag i februari (eller för den delen någon annan månad – men nu sitter jag här i ljusinsläppet i februari) det är verkligen något njutningsfullt för ögat. Det blir en frid i ens inre, när byggnaderna börjar framträda, när parken börjar synas. Jag har kopieringsarbete att göra här idag, och annat.
Januari och februari är verkligen månader när allt arbete går ut på att jobba med ansökningar. Det sliter på mig, jag känner av det varje år. Igår fick jag i alla fall stunder med mig själv när jag var superkoncentrerad, och det var befriande. Skriva, ringa, formulera, tänka, maila, söka, uttrycka, driva. Och så börjar det om. Skriva, ringa, formulera, tänka, maila, söka, uttrycka, driva. Och så börjar det om. Och så börjar det om.
När man väl är genom denna massa väntar andra uppgifter, man får jobba på ett annat sätt.

Det är en märklig vinter i och med att det inte kommit så mycket snö. Det är nästa bara två gånger jag behövt skotta. Märkligt, märkligt. Men vintern är inte över, inte för fem öre, så det kan komma hur mycket som helst. Det jag hoppas på är att vi klarar oss från mycket snö till Vinterscenen. Duncan har skickat nytt manus, lite redigeringar. Hoppas att Rune tycker det är ok, hela det svenska livet kommer storma emot honom när han kommer tillbaka.

Nu väntar morgonbestyr. Ny dag med saker som ska uträttas.
Hej svejs, vi hörs snart.